1868 - 2013

Föreninengen äger en av de största enskilda samlingar av fartygsporträtt, målningar och fotografier. På dessa hemsidor visas enbart vissa tavlor och de är amatörmässigt fotograferade enbart för dessa hemsidor. Föreningen har diskuterat fotograferingen av samtliga tavlor med yrkesfotograf. För närvarande är det planerat att det sker vintern 2013-2014.

Skeppsbefälhavareföreningen i Åbo
kort historik

(Turun laivapäällikköyhdistys, Shipmasters society of Turku)
Grundat 1868.

Hela vårt samhälle undergick en genomgripande förändring under den senare hälften av 1800-talet. Den lagstriftningsverksamhet, som inleddes i Finland vid lantdagen 1863, frigjorde näringslivet från skråväsendets bestämmelser. Genom en förordning av den 24 februari 1868 upphävdes alla lagar, som dittils inskränkt näringsfriheten. Förordningen av 1868 förutsatte, att städernas borgerskap skulle organisera sig i yrkesföreningar. Dessa skulle å ena sedan bevaka yrkesgruppernas allmänna intressen, förvalta deras eventuella fonder, kassor och annan egendom och å andra sedan biträda vederbörande myndigheter genom att vid behov stå till tjänst med nödig sakkunskap.

Den 16 maj 1868 kallades handlanden, fabriksidkare och hantverkare inför magistraten I Åbo för att rådgöra om bildandet av sådana föreningar, som förordningen av den 24 februari förutsatte. Mötet resulterade I att två föreningar bildades, Hantverksföreningen I Åbo och Handels och fabriksföreningen I Åbo.

Redan den 8 januari hade emellertid ett antal sjökaptener vid ett möte i gamla Societetshuset, sedermera Stadshuset, enhälligt beslutat att bilda en sjökaptensförening.Vid mötet presiderade kollegiassessorn B.M Ekelund, som från 1845 till 1864 hade varit föreståndare för navigationsskolan I Åbo. Övriga närvarande representerade navigationsskolan , sjömanshuset och yrkeskåren.

Stadgarna uppgjordes vid ett möte 8 februari och godkändes av senaten 23 maj 1868. Därmed hade Skeppsbefälhavfareföreningen I Åbo kommit till stånd som den första nya yrkesföreningen I Åbo. Idag kan föreningen berömma sig av att vara Finlands äldsta sammanslutning av denna art.

I dag är föreningen registrerad som den sjunde äldsta föreningen I Finland. Av äldre föreningar kan nämnas bla Nyländska jaktklubben, grundad 1861.

Enligt stadgarna tillkom rätt till medlemskap i Åbo bosatta sjökaptener och östersjöskeppare samt styrmän, som hade innehaft styrmansbefäl. Föreningen skulle inom sig årligen välja ordförande, viceordförande och skattmästare. Sammanträden skulle äga rum varje helgfri lördag kl 5-7 e.m från början av november till slutet av mars.

Enligt förordningen av den 24 februari 1868 ankom det på de föreningar, som städernas borgerskap bildade, att vid behov biträda myndigheterna genom att stå till tjänst med nödig sakkunskap. Uppgiften att avge sakkunnigutlåtande åt myndigheter var förvisso för 140 år sedan långt mera maktpåliggande för en yrkesförening än den är idag. Såväl antalet myndigheter som antalet tjäntesmän var långt mindre än nu. Myndigheterna själva gjorde inte anspråk på att besitta kunskaper rörande näringslivets speciella problem. Därför anlitade senaten regelbundet olika yrkesorganisationer.

Föreningens aktiviteter förutom stadgeenliga möten

Aktiv i frågan om vintersjöfart från Åbo. Pionjären för vintertrafiken I Åbo skärgård, kapten August Uppman, hade 1887 inlett vintertrafik på Mariehamn med den lilla ångaren Åland. Hans positiva erfarenheter torde ha legat till grund för föreningens stora aktivitet år 1890 till förmån för vintertrafik genom skärgården till Åbo och för utnyttjandet av inloppet vid Utö.

1895, SBF och Handelsföreningen tog på nytt upp ärendet om vintersjöfart. SBF fick till uppgift ismätningen. Raporter gavs 1895,96,97 och 1898. Då den nybyggda vinterångaren “Bore” 1898 hade fåtts till Åbo kunde ismätningarna upphöra. Man hade nått målet, en reguljär vintertrafik mellan Åbo och Stockholm.

 

Åbo stads vintersjöfartsmonument. Bore parken

Den 27 januari 1948 hade 50 år förflutit sedan den nybyggda vinterångaren Bore inledde en regelbunden vintersjöfart på Åbo. Inför detta jubileum beslöt föreningen vid sitt mote 21 januari 1948 att inleda en action för förverkligandet av den fore kriget framförda tanken på ett monument over stadens vintersjöfart. föreningen hade redan 1937 föreslagit för staden, att en staty over vintersjöfartens pionjär kapten August Uppman skulle resas I Åbo. Som plats föreslogs då den plats, där monumentet over stadens vintersjöfart slutligen avtäcktes 1961.

Stadens myndigheter hade 1947 reserverat plats för monumentet och utlyst en pristävling om utformningen. Men då intet av förslagen kunde godkännas lämnades saken vilande. På sin förnyade hänvändelse fick föreningen snabbt respons I samband med de festligheter, varmed staden den 30 januari 1948 firade 50 års minnet av vintersjöfartens inledande.

Stadsfullmäktiges ordförande Arvo Toivonen beklagade sig I sitt tal vid festmåltiden på Hamburger börs over att det” inte hade blivit möjligt att till denna dag hugfästa minnet av vintersjöfarten genom ett monument “.

I ytterligen 13 år förblev denna fråga aktuell I föreningen. Under vissa år är den omnämnd I nästan samtliga mötesprotokoll. Sjökapten Felix Granit tjänstgjorde såsom ordförande för föreningen mellan åren 1951-1964.

Mycket tack vare honom kunde monumentet avtäckas 12 april 1961 I den sk. Bore parken. Samtidigt som föreningen kämpade för att förverkliga vintersjöfartsmonumentet tog den initiativet till och förverkligade helt på egen hand resandet av ett annat monument, minnesvården over havets offer. Allt genomfördes på två år. Såsom plats föreslogs en liten bergskulle strax väster om Uppståndelsekapellet.

Monumentet avtäktes vid allhelgonadagen 1957.

Vid avtäckningen överenskoms även, att att föreningen varje kommande Allhelgonadag skulle nedlägga en krans vid minnesvården over havets offer.

År 1969 ingicks en överenskommelse med de andra lokala sjöfolksorganisationerna o matt dessa under kommande år I tur och ordning skulle nedlägga kransen vid minnesvården. Detta forgår fortfarande. I år är det Skeppsbefälhavfareföreningens tur att hedra havets offer.

Då det gäller monument eller minnesmärken I Åbo där Skeppsbefälhavfareföreningen deltagit bör även minas kyrkskeppet I Åbo domkyrka.

Tanken att högtidligthålla föreningens 100-års jubileum genom att skänka ett kyrskepp till Åbo domkyrka nämns för första gången i protokollet från 23 oktober 1964. beslutet fattades 15 april 1966. Modellen byggdes av modellbyggaren Sandwall från Nagu. Fartygsmodellen hade bestämts till fartyget Turku, ursprungligen byggt 1860. Efter underhandlingar med kyrkan och övriga myndigheter kunde modellen överlämnas 1 december 1968. Modellen är byggd I skala 1:36 och mottogs av domprosten Lauri Huovinen, doctor Carl Johan Gardberg och pastor Brage Liendahl. Doktor Gardberg fungerade då som chef för Åbo stads historiska museum.

 

Inom föreningen har det aktivt diskuterats samt även via kommiteér dryftat många olika saker och bla följande kan nämnas:

År 1878 gick föreningen till angrepp mot den inrotade sedvanan att till kock ombord utse den yngsta och sämst avlönade skeppspojken. Visserligen lär engelska sjömän ännu på 1890-talet ha trott, att finska sjömän alltid är feta, därför att de bara genom att sticka sin kniv i förmasten kunde förvandla sin mat till vad som helst som de för tillfället önskade äta. Finska sjömän kunde ochså, genom att vrida ett tag på mössan, ur ballastvattnet tappa vilken som helst dryck de önskade.

I övrigt så behandlade mötena och de tillsatta kommiteerna mycket olika ärenden, vilka dock alla hänförde sig till sjöfarten I allmänhet eller sett ur Åbo stads synvinkel.

• Vintersjöfarten
• båtförares kompetens
• säkerheten på tankfartyg
• säkerhetsbestämmelserna vid bogsering
• rekrytering av sjöfolk
• undervisning I skolorna
• frågan om svenskspråkig sjömansutbildning
• reformering av skeppsdagboken.
• Åbo stads hamnisbrytare
• Paragraffartygens sjöduglighet
• mm, mm

Listan är lång och kan här endast delvis återges. Tiderna har dock förändrats och olika myndigheters större självständighet, yrkesförbundens aktivitet och informationsteknikens genombrott har lett till att föreningen de senaste 20 åren inte utåt sett aktivt deltagit i den dagliga diskussionen. Med dagens informationsteknik är det dock möjligt att på nytt återuppta olika diskussionsforum på bla internet. SBf har registrerat domainnamnet www.shipmaster.fi och i framtiden hoppas styrelsen på att kunna aktivera diskussionerna genom ex olika blogger etc. och genom att själv verka aktivt vid föreslåendet av diskussionsrubriker.

 

Föreningens mötesplatser och lägenheter

I början sammanträdde föreningen i olika rum i det gamla societshuset, mao I någon restaurang. Ända till 1920 talet var det ständiga diskussioner om mötesplatserna, men år 1920 kunde föreningen, mycket tack vare dåvarande ordföranden John Tengström, flytta in i en egen lokal I Hotel Garni vid Slottsgatan 17. Av olika orsaker fann man det lämpligast att sköta lokalfrågan som ett fristående företag och bildade för ändamålet Nautical Club.

En definitiv och fin lösning fick klubblokalsfrågan då Ångfartygs Aktiebolaget Bore satte igång med sitt nybygge vid Slottsgatan 36 och på förmånliga vilkkor erbjöd Nautical Club den klubblokal, där föreningen sammanträdde I 47 år, till 1977. Hit flyttade Skeppsbefälhavareföreningen år 1930 sitt arkiv och framförallt sin bildsamling. Denna torde vara den största enskilda kollektionen av fartygsporträtt som finns i vårt land. Idag är porträtten och målningarna fördelade mellan klubblokalen på Nunnegatan 4, Forum Marinum, svenska klubben och yrkeshögskolan Sydväst Sjöfarts, fd. sjöfartsinstitutet vid Malmgatan 5.

Då föreningen blev uppsagd från det sk Bore huset i samband med husets försäljning uppstod problemet med dels lokal och dels förvaringsplats för föreningens egendom, i praktiken tavlorna och fotografierna. Stiftelsen för Åbo Akademi sträckte ut en hjälpande hand och tavlorna fick ett lagerutrymme I gamla Asas byggnader. föreningens månadsmöten hölls till en början I Svenska klubbens lokaliteter vid Auragatan men vid renoveringen av Rettigs gamla fabriker vid Nunnegatan överlät stiftelsen för Åbo Akademi ett utrymme åt Skeppsbefälhafvareföreningen. Denna lilla, men trevliga lokal gjordes i ordning till möteslokal för SBf och Nautical Club. Nautical Club fortsatte dock med möten hållna på restaurang Svenska klubben.

Lokalen vid Nunnegatan 4 kunde inte ta mot alla tavlor så dessa fördelades mellan Sjöfartsinstitutet, Sjöhistoriska avdelningen vid ÅA och Svenska klubben. Detta är även nuläget.

Övrigt

En egen fana för föreningen togs i bruk 1937. Formgiven av artisten Willy Baer.

År 1970 bildades en sångkvartett kallad Shanty Singers av medlemmarna i föreningen och Nautical Club. Denna sångkör verkar fotrfarande aktivt och ombildades till en egen registrerad förening 1999. Föreningen arbetar för att upprätthålla traditionen med gamla arbetssånger från segelfartygens tider, sk “shanties”.

Skeppsbefälhafvareföreningen I Åbo har idag 125 medlemmar. Föreningen firar sitt 140 års jubileum med en tillställning för medlemmarna samt inbjudna gäster den 16 april .

 

Turun laivapäällikköyhdistys

(Skeppsbefälhafvareföreningen i Åbo, Shipmasters society of Turku)
Perustettu 1868

Suomalainen yhteiskunta koki muutoksen 1800-luvun loppupuolella. Lakisäätöuudistukset, joita aloitettiin vuoden 1863 valtiopäivillä, vapauttivat elinkeinoelämän ammattikuntien säännöksistä. 24 helmikuuta annettu asetus lakkautti kaikki ne lait, jotka tähän asti olivat sitoneet elinkeinovapautta. Vuoden 1868 asetus edellytti, että kaupunkien porvaristo järjestäytyisi ammattikunnittain eri yhdistyksiin. Yhdistysten tavoitteina oli valvoa ammattiryhmien intressejä, hallita mahdollisia rahastoja, kassoja ja muu omaisuus sekä tarvittaessa avustaa kaupunkien hallitsevia ammattiasioissa.

16 toukokuuta 1868 kauppiaat, tehtailijat ja käsityöläiset kutsuttiin Turun maistraattiin neuvonpitoon koskien yhdistysten perustamista. Kokouksen jälkeen kaksi ammattikuntaa muodostivat omat yhdistyksensä. Turun käsityöläisyhdistys ja Kauppa ja tehdasyhdistys.

Jo 8 tammikuuta kokoontuivat ryhmä merikapteeneja vanhalle Seurahuoneelle pohtimaan vastaavanlaista toimintaa. Mukana oli edustajia merenkulkuoppilaitoksesta ja ammatinharjoittajia. Säädökset luotiin 8 helmikuuta ja Senaatti hyväksyi ne 23 toukokuuta 1868.

Näin oli Turkuun syntynyt ensimmäinen ammattikuntia edustava yhdistys.

Yhdistys on tänä päivän Suomen vanhin tällainen yhdistys. Rekisteriviranomaisten luetteloissa yhdistys esiintyy nr 15, ollen tällä hetkellä Suomen seitsemänneksi vanhin yhdistys. Yhdistyksen sääntöjen mukaan jokainen Turussa asuva merikapteeni, itämeren laivuri tai päällikkyyttä hoitava perämies oli tervetullut jäseneksi. Yhdistys tuli valita vuosittain puheenjohtajan, varapuheenjohtajan, sihteerin ja kassahoitajan. Kokoukset tuli pitää talvisaikaan, marraskuusta huhtikuulle. klo 17.00 -19.00 pyhävapaina lauantaina.

Astus 24 helmikuuta 1868 edellytti, että ne yhdistykset joita kaupunkien porvarit muodostivat, tarvittaessa avustaisi ammattiinsa liittyvissä kysymyksissä. Tehtävä antaa asiantuntija-apua oli 140 vuotta sitten paljontyöläämpi ja vastuullisempi tehtävä kuin tänään. Niin hallintoviranomaisia kuin virkamiehiä oli huomattavasti vähemmän siihen aikaan. Viranomaiset eivät välttämättä tunnistaneet elinkeinoelämän kaikkia ongelmia.

Yhdistyksen toiminta sääntömääräisten kokousten lisäksi

Talvimerenkulku Turkuun

Talvimerenkulun uranuurtaja Turun saaristossa oli merikapteeni August Uppman. Kapteeni Uppman oli aloittanut liikennöinnin Ahvenanmaalle vuonna 1887 pienellä Åland- nimisellä höyrylaivalla. Hänen hyvät kokemuksensa lienevät pohjana yhdistyksen suurelle mielenkiinnolle talvimerenkulkua ja Utön sisätuloväylää kohtaan.

1895 Laivapäällikköyhdistys yhdessä kauppayhdistyksen kanssa otti asian uudestaan esille ja sovittiin työjaosta. Laivapäällikköyhdistyksen huolehtisi jäänmittauksista ja raportoinneista. Näin tapahtui vuosina 1895,96,97 ja 1898.

Vuonna 1898 talvihöyrylaiva Bore aloitti liikennöinnin ja näin yksi virstanpylväs oli saavutettu, säännöllinen talviliikenne Turun ja Tukholman välillä oli aloitettu.

Turun kaupungin talvimerenkulun monumentti

27 tammikuuta 1948 oli kulunut 50 vuotta ss Boren aloitettua säännöllisen liikennöinnin Turusta. laivapäällikköyhdistys päätti kokouksessaan 21 tammikuuta 1948 herättää henkiin ja ennen sotia aloitettua hanketta talvimerenkulun monumentin saamiseksi Turkuun. Yhdistys oli jo vuonna 1937 esittänyt kaupungille patsashanketta, jossa esiintyisi kapteeni August Uppman, Turun ja saariston talvimerenkulun uranuurtaja. Paikaksi ehdotettiin silloin paikkaa, joka myöhemmin tuli valituksi eli Boren puisto. Kaupunki oli 1947 varannut paikan monumentille ja julistanut veistoskilpailun.

Mikään ehdotuksista ei hyväksytty ja näin hanke jätettiin pöydälle.

Laivapäällikköyhdistyksen uuteen esitykseen vastattiin nopeasti. Turun kaupungin valtuuston puheenjohtaja Arvo Toivonen esitteli pahoittelunsa asian johdosta 30 tammikuuta pidetyillä juhla-illallisilla, joilla juhlistettiin talvimerenkulun 50- vuotista taivalta Turusta. Yhdistys piti asian vireillä vielä 13 vuotta. Tiettyinä vuosina melkein jokaisesta yhdistyksen pöytäkirjoista voi lukea asiaan liittyvistä käänteistä. Merikapteeni Felix Granit toimi yhdistyksen puheenjohtajana vuosina 1951-1964. Häntä on kiitettävä että monumentti voitiin paljastaa 12 huhtikuuta 1961 Boren puistossa.

Samalla kun yhdistys sinnitteli talvimerenkulun puolesta toteutettiin toinen hanke kokonaan yhdistyksen voimalla. Yhdistys keräsi kahden vuoden aikana varoja Merten Uhrit muistomerkille ja saivat luvan toteuttaa muistomerkin Ylösnousemuskappelin vieressä olevalle pienelle kalliokumpareelle.

Monumentti vihittiin Pyhäinpäivänä 1957. Seremonian yhteydessä sovittiin, että yhdistys laskee seppeleen muistomerkin luona joka vuosi pyhäinpäivänä. vuonna 1969 sovittiin muitten Turussa toimivien merenkulkujärjestöjen kanssa vuorottelusta. Perinne jatkuu vieläkin.

Kirkkolaiva

Ajatus luovuttaa kirkkolaiva Turun tuomiokirkolle syntyi vuonna 1964 suunniteltaessa yhdistyksen 100 -vuotis juhlaa. Päätös asiasta tehtiin 15 huhtikuuta 1966. Laivan rakensi tunnettu pienoismallien veistäjä Åke Sandwall Nauvosta. Malli oli parkki Turku, alun perin rakennettu 1852. Malli on mittakaavassa 1:36 ja se luovutettiin tuomiorovasti Lauri Huoviselle 1 joulukuuta 1968.

Yhdistys käsitteli ja mietti erittäin paljon merenkulkuun liittyviä ajankohtaisia asioita joista seuraavassa joitakin poimintoja.

Vuonna 1878 yhdistys otti kantaa käytäntöön että laivassa aina nuorin ja huonoiten palkattu laivapoika toimi aluksen kokkina. Tosin englantilaiset merimiehet tiesivät kertoa, että suomalaiset merenkulkijat olivat aina lihavia, sillä heillä oli taito muuttaa mikä ruoka tahansa maukkaaksi ateriaksi vain työntämällä puukko aluksen keulamastoon. Suomalaiset merimiehet pystyivät myös muuttamaan painolastiveden juomaksi pusertamalla myssyään.

Mietintöjen lukumäärä on suuri , tässä jokunen otsikko

• talvimerenkulku
• veneilijän pätevyys
• säiliölaivojen turvallisuus
• turvatoimet hinausten yhteydessä
• meriväen rekrytointi
• opetustaso merenkulkuoppilaitoksissa
• kysymys ruotsinkielisestä opetuksest
• laivapäiväkirjan uudistaminen
• Turun sataman jäämurtaja
• jne jne

Ajat ovat muuttuneet ja viranomaisten suurempi määrä, virastojen itsenäisyys, ammattiliittojen aktiivisuus ja nykypäivän tekniikka ja yhteiskunta ovat saaneet aikaan sen, että yhdistys ei enää aktiivisesti vaikuta samalla tavalla.

Nykypäivän tekniikka voidaan myös ottaa avuksi jotta erilaiset keskustelufoorumit syntyvät uudestaan. Yhdistys on rekisteröinyt selaimen www.shipmaster.fi itselleen ja lähi tulevaisuudessa on tarkoitus aktivoida sen käyttöä.

Yhdistyksen kokous- ja tapaamispaikat

Yhdystyksen perustamisen jälkeen kokoukset pidettiin useimmiten eri huoneissa vanhalla Seurahuoneella. . Vuoteen 1920 saakka käytiin jatkuvia keskusteluja kokouspaikoista, mutta v.1920 yhdistys onnistui paljolti kiitos silloisen puheenjohtajansa John Tengströmin ansiosta muuttamaan omaan tilaan hotelli Garnissa Linnankatu 17. Erinäisistä syistä päädyttiin perustamaan tilaratkaisujen hoitajaksi oman yhdistyksen eli Nautical Club.

Kokouspaikka sai oivallisen ratkaisun höyrylaivayhtiö Boren alottaessa rakentamaan omaa konttorirakennusta ja tarjosi yhdistykselle hienot tilat.

Näissä tiloissa yhdistys vaikutti 47 vuotta, aina vuoteen 1977, jolloin rakennus myytiin. Yhdistys pystyi säilyttämään taulukokoelmansa kokonaisuudessaan Linnankatu 36 tiloissa. Yhdistyksen taulukokoelma on mittava, käsittäen laivamaalauksia ja kuvia. Tänään kokoelma on jaettu ja säilytetään Nautical Clubilla, Nunnankatu 4, Forum Marinumissa, Svenska klubbenilla ja merenkulkuopistolla, Malmikatu 5.

Yhdistyksen jouduttua kadulle Boren talosta kokouspaikka ja irtaimiston säilytys tuli jälleen ongelmaksi. Åbo Akademin säätiö lupautui huolehtimaan varastotiloista, ja taulukokoelma siirrettiin säätiön varastoon ASAn vanhalle tehtaalle. Kokouspaikaksi valittiin aluksi Svenska klubben kunnes ÅA:n säätiö v. 1990 luovutti yhdistykselle pienen mutta viihtyisän tilan osoitteessa Nunnakatu 4. Talot oli saneerattu säätiön toimesta vanhan Rettigin tehtaan saneerauksen yhteydessä. Nautical Club jatkoi kokoustensa pitoa ravintola Svenska klubbenilla. Nunnankadun tilat eivät pystyneet vastaanottamaan kaikki taulut, joten kokoelma jaettiin osiin. Jo aiemmin oli sovittu titynlainen omistusjako Laivapäällikköyhdistyksen ja Nautical Clubin välissä. Tämä on myös tilanne tänään.

Muuta

Yhdistyksen oma lippu ja viiri otettiin käyttöön 1937. Lipun oli suunnitellut taitelija Willy Baer.

Vuonna 1970 yhdistyksen jäsenten kesken muodostettiin kuoro nimeltä Shanty Singers. Kuoro on edelleen aktiivinen ja sen pyrkimyksenä on vaalia vanhoja purjealuskauden työlauluja, nk ”shanties”

Turun Laivapäällikköyhdistys viettää 140 -vuotis juhlansa 16 huhtikuuta kutsuvieraiden ja jäsenten kesken.